Idag blev jag påmind om att vi snart är där och jag vet faktiskt inte vad jag har för känslor för det. Jag har velat på ett sånt här läger länge och när jag fick chansen att åka då viste jag att jag skulle med. Men nu känns det mest som att jag inte kommer orka. Men när jag får dessa tankat och pratar med minna vänner så får jag höra "Men mathilda och inte du orkar så kommer ingen annan av er där nere heller göra det..." och ja visst så kanske det är men jag har ändå svårt att förstå hur jag ska orka då alla pratar om hur jobbigt det är att träna på hög höjd. Men jag gillar ju utmaningar så det ska nog ordna sig. Min tränare tror att det kommer bli jättebra att åka på lägret. Det känns verkligen skönt att veta att hon tycker så, det gör att jag blir mindre osäker. Vi har haft ett samtal och lagt upp träningen för att jag inte ska komma sliten till hög höjden så idag börjar min lilla "uppladdning". Under veckans tränings samlat såg jag verkligen hur kul hon tyckte det var att planera och hon delade med sig av sina erfarenheter vilket jag uppskattar. Nu innan jag åker känns det som det är en del som ska fixas. Jag måste tvätta, jag ska på två möten, jag ska träna, jag ska plugga ikapp lite och jag måste packa, men det är ju såhär min vardag brukar se ut på vintern så det ska nog inte vara några problem. Jag ska i alla fall försöka åka ner dit med ett öppet sinne då kommer det bli bra. Jag måste också lägga all energi på det jag mår bra av just nu och inte på saker och människor som tar energi ifrån mig annars kommer detta läger blir onödigt jobbigt tror jag. Läger tar mycket energi som det gör och då behöver man verkligen inte lägga energi på onödiga saker.
Hoppas det finna internet där nere så ni kan få se några bilder!

En bild från en bättre kväll med en bättre vänn :)