För ett år sedan hade jag just gjort min första tävling för Åsarna IK. Att få åka för dem har länge varit som en liten dröm som jag trodde också skulle för bli en dröm men icke. Drömmen gick i uppfyllelse om man kan säga så. Jag fick dra på mig den blå och röda tävlingsdessen och även den klassiska mössan. Det har varit en ganska stor omställning. Man har fått så många nya klubbkompisar men allt runt omkring tävlandet är så annorlunda nu än vad jag har varit van vid. Allt är så stort. Innan jag kom till Åsarna var det jag, mamma & pappa och Marcus som var på tävlingarna. Vi skötte allt som de flesta skulle jag gissa. Det var jag och Marcus som testade fram vad för valla som funkade bästa. Mamma & pappa gjorde allt för att vi skulle lyckas och ja, det gjorde dem så bra! Många SM medaljer har det blivit till och med en VM medalj. Men nu, nu hämtar vi ut skidorna i vallaboden och allt är som nästan klart. Jag bor heller inte med familjen när vi är på tävlingar. Vi tjejer bor oftast tillsammans och killarna & ledarna lika så. Jag har aldrig haft ont av att vara ifrån mina föräldrar och är hellre inte det nu något som jag är så tacksam över. Mitt liv som skidåkare hade nog varit lite jobbigare då. Man är ofta ute och reser och föräldrarna är inte alltid med. Ofta njuter jag av att få åka iväg och "slippa" dem. Ändå har nog den största omställningen varit just att inte bo med dem. Nu kan jag del dubbelsäng med mina konkurrenter eller dela stuga med människor jag tidigare bara sett på tv och som varit som idoler till mig. I början hade jag svårt att slappna av. Jag hade svårt att låta människorna komma när inpå mitt liv. Jag insåg dock efter ett tag att vi måste kunna umgås som om det var mina vanliga vänner och låta konkurrensen stanna i skidspåret. I och med detta har jag skaffat mig vänner för resten av livet men troligen också vänner som inte kommer finnas med mig livet ut med så är det alltid. Att jag fick börja åka för Åsarna har betytt att man har fått bättre förutsättningar för att lyckas. Detta är något jag uppskattar så mycket. Att veta att man har de bästa förutsättningarna för att lyckas gör att en viss trygghet infinner sig och man kan vara mer avslappnad.
Jag var så nervös första juniortävlingen jag skulle på med nya klubben. Jag kände ingen och mamma & Pappa skulle komma senare till tävlingsplatsen. Jag är en ganska blyg tjej när jag inte känner människorna jag ska träffa. Detta gjorde att jag blev än mer nervös. Jag var mest rädd för att jag inte skulle bli accepterad och att ingen skulle prata med mig. Det blev verkligen inte så och jag kände mig så välkommen. Jag är van att om man kommer som ny tjej till ett ställe har svårt att komma in i guppen det var jag jätterädd för men som tur blev det inte så. Ett tag kände man ju att man var på fel ställe men nu känns det ändå som att man är en av gänget och det är skönt. Trivsel tror jag är en stor nyckel till framgång. Trivs man inte så kommer man troligtvis heller inte kunna prestera så bra man egentligen kan. Jag vet dock inte vad de andra tycker om mig men huvudsaken är ju faktiskt att jag mår bra. Hoppas att de hade sagt till mig om det var så att jag betedde mig fel så jag fick chansen att ändra på mig. Så länge ingen säger något så kan jag inte göra något åt det och det är bara de som förlorar på det. Så hoppas de säger till mig om det är något som är fel.
Lite om hur jag har tycket det första året i världens bästa skidklubb har varit!
//Mathilda
0 kommentar(er)
