Ligger nu i sängen efter ett löp A1pass i Åsarna där jag är på läger. Sommarens första läger är kul men det är också det jobbigaste av alla läger på året. Jag tog verkligen riktigt vår efter den gångna säsongen vilket också märks när man tränar det går liksom inte så lätt men det gör det än roligare att träna. Man se utveckling fort och detta gör att motivationen stiger. Men jag gjorde valet att vila på riktigt nu i vår då jag kände att det hade hänt allt för mycket under säsongen och jag var verkligen trött kanske inte jättetrött fysiskt men mentalt. Jag bli i alla fall här tills på Söndag. Vi avslutar läget med Guldgalan. Det ska blir riktigt kul att få dra på sig lite finare kläder även om egentligen inte gillar att gå i klänning har jag ändå valt att ha på mig det. Tycker att alla är så fina när de går i klänning man jag kan verkligen inte se det fina i mig själv när jag har klänning. Aja ni kanske får se någon bild från galan sen.
När jag låg här insåg jag helt plötsligt att jag har avverkat halva gymnasietiden men det känns fortfarande som jag är en liten etta. Så är det inte jag är faktiskt näst äldst på skolan när vi börjar igen. Detta är faktiskt lite tråkigt. Att min bästa vän i Torsby tar studenten om ett år och troligtvis lämnar Torsby gör att jag får en tår i ögat. Hur ska jag klara min utan henne? Jag såg henne senast i Tisdags när jag skickade henne på bal och herregud vad fin människan var. Trots att det var en och en halv dag sedan jag såg henne så saknar jag redan henne. Att jag idag vid lunch insåg att jag verkligen behövde lätta mitt hjärta och klaga av mig lite så som man bara kan göra hos Ida. Hon blir inte arg över vad jag än klagar på, hon kanske bara sitter mittemot mig, hon kanske inte ens lyssnar men jag inbillar mig i alla fall att hon gör det. Jag kan liksom bara kasta ur mig vad som helst. I och med detta har jag insett att jag måste ta var på det sista året vi har kvar på gymnasiet tillsammans och verkligen njuta. Om ett år tar även alla vanliga 97:or studenten och många har undrat om jag inte ångrar att jag ska gå fyra år men jag känner just nu att det kan ha varit mitt bästa val i livet. Jag är inte redo att ta studenten och bli vuxen på riktigt om ett år. Jag kan inte se mig själv lämna tryggheten som man har på gymnasiet. Visst gymnasiet är bland det jobbigast jag vet men samtidigt obeskrivligt kul. Jag har alltså gått 2 av 4 år med det också halv tiden. Jag som människa har verkligen utvecklats. Jag har utsatt mig själv för prövningar som jag själv inte trott att jag skulle klara. Jag har inte klarat alla men jag har i alla fall lärt mig något av mina misstag. Jag har lär känna människor jag inte trodde fanns, jag har vart så nära botten på livet man kan och tack vare det har jag också varit lite över nivån av glädje man kan vara. För er som inte sett toppen av glädje i mitt liv ska jag försöka ladda upp en film så ni får se.
Mitt stora mål de för de två sista åren är i alla fall att njuta av det vi har idag, att verkligen uppskatta de/det som finns runtomkring oss för jag tror att något i stil med gymnasietiden kommer vi aldrig få uppleva igen!
När jag låg här insåg jag helt plötsligt att jag har avverkat halva gymnasietiden men det känns fortfarande som jag är en liten etta. Så är det inte jag är faktiskt näst äldst på skolan när vi börjar igen. Detta är faktiskt lite tråkigt. Att min bästa vän i Torsby tar studenten om ett år och troligtvis lämnar Torsby gör att jag får en tår i ögat. Hur ska jag klara min utan henne? Jag såg henne senast i Tisdags när jag skickade henne på bal och herregud vad fin människan var. Trots att det var en och en halv dag sedan jag såg henne så saknar jag redan henne. Att jag idag vid lunch insåg att jag verkligen behövde lätta mitt hjärta och klaga av mig lite så som man bara kan göra hos Ida. Hon blir inte arg över vad jag än klagar på, hon kanske bara sitter mittemot mig, hon kanske inte ens lyssnar men jag inbillar mig i alla fall att hon gör det. Jag kan liksom bara kasta ur mig vad som helst. I och med detta har jag insett att jag måste ta var på det sista året vi har kvar på gymnasiet tillsammans och verkligen njuta. Om ett år tar även alla vanliga 97:or studenten och många har undrat om jag inte ångrar att jag ska gå fyra år men jag känner just nu att det kan ha varit mitt bästa val i livet. Jag är inte redo att ta studenten och bli vuxen på riktigt om ett år. Jag kan inte se mig själv lämna tryggheten som man har på gymnasiet. Visst gymnasiet är bland det jobbigast jag vet men samtidigt obeskrivligt kul. Jag har alltså gått 2 av 4 år med det också halv tiden. Jag som människa har verkligen utvecklats. Jag har utsatt mig själv för prövningar som jag själv inte trott att jag skulle klara. Jag har inte klarat alla men jag har i alla fall lärt mig något av mina misstag. Jag har lär känna människor jag inte trodde fanns, jag har vart så nära botten på livet man kan och tack vare det har jag också varit lite över nivån av glädje man kan vara. För er som inte sett toppen av glädje i mitt liv ska jag försöka ladda upp en film så ni får se.
Mitt stora mål de för de två sista åren är i alla fall att njuta av det vi har idag, att verkligen uppskatta de/det som finns runtomkring oss för jag tror att något i stil med gymnasietiden kommer vi aldrig få uppleva igen!
//Mathilda
0 kommentar(er)
