Idag stod jag på startlinjen TVÅ gånger. Detta var inget jag trodde för några veckor sedan. Har haft en tung period och så är livet. Ibland känner man dock att det är något som inte står rätt till. Sedan cupen i Åsarna har jag försökt att ta reda på vad det har varit för fel. Det har varit många samtal för jag ville verkligen veta vad som var fel för jag kände att det var något som inte var rätt. Men till en början såg det ut som det inte var något fel, enda "felet" vi kunde hitta var att jag var inne i en tung period i livet både fysiskt och psykiskt att jag bara var lite sliten. Jag trodde dock att det var något annat. Jag har varit sliten tidigare men detta var något helt annat som inte stämde i min kropp. Under ett av tiotals möten kartlade vi hela mitt liv ALLT in i minsta detalj. Till sist kom vi till kosten... Jag fick lov att se över hur jag åt. Det var då min tränade såg på mig som om jag hade gjort något hemskt dåligt. Det var den blicken som var vändpunkten för mig och mitt fortsatta liv som skidåkare. Där och då kom vi fram till att jag under en längre tid hade fått i mig allt för lite energi. Att få höra att - får du inte i dig mer energi än detta kan du lägga ner skidåkningen här och nu! det gör ont. Då förstod jag att det är bara jag som kan ändra på detta om jag vill åka fort igen men också att det kommer bli jobbigt. Hade vi, en av mina tränare och jag, inte kommit fram till detta hade jag aldrig stått på startlinjen idag. Jag var så inne på att jag inte skulle åka en till skidtävling efter cupen i Åsarna. Jag kände inte att det var värt att lägga ner hela sitt liv på något och sedan inte få betalt för arbetet. Jag hade ingen glädje kvar i kroppen. Jag gick runt och var likgiltig en längre tid, inget jag brukar vara. Just den torsdagen för två veckor sedan bestämde jag mig att jag skulle försöka allt jag kunde för att komma tillbaka dit jag tror att jag kan vara. Dit kommer man inte genom knäppa i fingrarna,det tar tid och det måste jag förstå. Så dagens tävling var ett steg i rätt riktning trotts att jag vet att jag inte är jätte nöjd men innerst inne är jag jätteglad och stolt att jag tävlade idag. Man måste ta små steg för att komma framåt och jag har redan tagit många små steg. Just nu är jag ganska övertygad om att jag kommer klara detta men det kommer ta tid.
Trotts att det var tungt att höra att jag hade energibrist så är jag också glad att vi kom fram till det och att vi gjorde det så tidigt. Hade vi inte gjort det då hade jag nog inte tävlat mycket mer skidor i mitt liv. För det tog verkligen på psyket att kroppen var, som vi trodde tidigare, så sliten.
Men nu sitter jag iallafall i bilen påväg från sveg och hem till Torsby. I Torsby ska jag tillbringa de närmsta dagarna innan jag drar till Hudiksvall för årets tredje cup-helg. Dagarna fram tills dess ska jag samla energi och försöka var glad, sådär glad som bara jag kan vara. För med ett leende på läpparna mår man själv och andra runtomkring mycket bättre!
Det är ju trotts allt kul att leva.
Det jag skrivit ovann är orsaken till att jag inte skrivit på ett tag. Som ni redan kanske förstår har jag haft mycket i mitt lilla huvud att tänka på.
Mamma och pappa♡
0 kommentar(er)
